Vatten i marken

Det växttillgängliga vattnet i marken avgörs av markporernas diameter. Det gäller att undvika markpackning för att inte trycka samman porer för i samma stund försämras vattentillgången. På en lättlera finns ca 20 mm växttillgängligt vatten per 10 cm jord, men hur mycket som kan utnyttjas hänger på rotdjup och rotgenomvävnad.

Tidigt på våren efter snösmältning eller efter kraftiga regn kan en mark nå sin maximala vattenkapacitet som innebär att alla porer är fyllda med vatten. Efterhand som jorden torkar upp och dräneras på vatten, antingen naturligt självdränerande eller med hjälp av täckdikning, når jorden sin fältkapacitet.

Stora porer töms

I detta läge av fältkapacitet är de lite grövre porerna tömda på vatten och i stället fyllda med luft, medan de finare porerna fortfarande är fyllda med vatten. Ju högre upp i markprofilen man befinner sig desto fler porer är luftfyllda. På en jord med 50 procent fast material och 50 procent porer är vid fältkapacitet ca 10–20 procent av jordvolymens porer luftfyllda medan 30–40 procent är vattenfyllda.

Läs mer

Diametern avgörande

Det växttillgängliga vatten som finns i markprofilens porer är skillnaden mellan fältkapacitet och den permanenta vissningsgränsen.

Det är de vattenfyllda porernas diameter (se tabell ovan) som bestämmer hur lätt eller svårt växtrötterna har att suga upp markvatten. I marken finns porer som avgörs av både dess textur och struktur.

Läs mer
 

Vattenavförande tryck (”rotens sugkraft”) i meter vattenpelare (mvp)

Motsvarande pordiameter (mm)

Lättillgängligt

1–6

0.03–0.005

Tillgängligt

6–50

0.005–0.0006

Svårtillgängligt

50–150

0.0006–0.0002

Otillgängligt

>150

< 0.0002

Källa: Kerstin Berglund, SLU

Läs mer

Rothår i por

1) Rothår

2) Jord  

3) Vatten

Det är pordiametern som avgör hur hårt vattnet binds i porerna. Ju mindre diameter på poren desto hårdare binds vattnet och ju svårare har roten att ta upp det. Till slut når rothåret en gräns och kan inte längre suga upp vattnet i de smala porerna.

Läs mer

I de större porerna är vattnet lättillgängligt, men med minskande pordiameter går det åt alltmer energi för växten att suga upp vattnet enligt figur X. Gränsen går vid den permanenta vissningsgränsen då rotens sugkraft inte längre räcker till och växten vissnar. I praktiken kan dock växter inte utnyttja allt vatten ner till den permanenta vissningsgränsen utan ger upp långt tidigare.

Läs mer

Rotdjupet bestämmer

Den mängd vatten som en gröda kan tillgodogöra sig är en kombination av:

  • mängden växttillgängligt vatten (se tabell)
  • rotdjupet i markprofilen
  • rotgenomvävnadedn

Jordart

Växttillgängligt vatten (mm) per 10 cm jorddjup

Sand

ca 10

Silt

ca 20–25

Lättlera

ca 20

Styv lera

ca 10–15

Källa: Kerstin Berglund, SLU

Läs mer

Tillsammans ger bl.a. dessa tre faktorer en slags biologisk vissningsgräns. Viktigt som odlare i sammanhanget är att förstå att markpackning kan försämra vattenhushållningen för en gröda. Om däcken slirar och trycker samman f.f.a. markens stora porer försämras både dräneringen och förmågan att förse växterna med lättillgängligt vatten.

Läs mer

Ordlista:

Maximal vattenkapacitet = vid maximal vattenkapacitet är samtliga porer i jorden fyllda med vatten – det är fallet under grundvattennivån eller t.ex. efter snösmältning eller ihållande regn.

Fältkapacitet = vid fältkapacitet har fritt vatten runnit av ner till dräneringsdjup på ca 1 m. Tillståndet kallas därför ofta dräneringsjämvikt eftersom det då har slutat rinna i dräneringar/täckdiken. I markprofilen ovanför är de grövre porerna vid fältkapacitet luftfyllda medan de finare porerna fortfarande innehåller vatten.

Permanent vissningsgräns = när vattnet i jorden är bundet med ett vattenavförande tryck som överstiger 150 m vattenpelare (1500 kPa) kan rötterna inte längre ta upp det. Gränsen kallas den permanenta vissningsgränsen och motsvaras av vatten som finns i porer med en diameter som är mindre än 0,0002 mm.

Textur = markens textur syftar proportionerna av mineralpartiklar med olika medeldiameter, d.v.s. vilket storleksförhållandet är mellan framför allt sand, silt och lera, se tabell "Korngruppsindelning" i kapitel Jordens byggstenar

Läs mer